Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Ej ek och bok, dem dock på hvarje ort
Ät åbon der vår Herre tycks beskära.
Men hvad som mest förtryter smalands!)ond’,
Ar att han ej får spjut, ej armborst bära.
Hur skall han hämnas då, när han blir ond,
Och likna fäderna i blodig ära ?
Det kan bli allvar af den leken der:
Gud vare lof att slikt ej spörjes här
I Östergötland! fast man allestädes
Hör dem som knota - på vår Herre sjelf.
Dock hvart man ser, omkring Motala elf,
Ser man ett folk, som trifs i lugn och glades,
Att landet styrs af sådan dugtig kung:
Fast skatten är - Gud hjelpe oss! - rätt tungj
«När gubbarne så glammade vid bordet, Jag vid min
spinnrock stilla satt och teg. Men bäst det var, jag
fram på golfvet steg, Och såg på dem, men knyste icke
ordet. - «Nå», sade Peder, «vet du något, mor? Du ser
så vigtig ut! Hvad hin, jag tror, Du målet mist;
du plär väl kunna tala!» - «När det behöfs jag både
tala kan Och tiga, svarte jag, trots någon man. Hör
nu min nyhet. Vi få snart betala - Pris vare Gud!
- åt kronan en ny gärd.»
«Ar det en nyhet? och en nyhet värd
Att prisa Gud för? Yrar du min gumma?
Du är ju eljest icke af de dumma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
