Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Det var min gubbes ord. Se här mitt svar: «Jag
tackar Gud för det förstånd jag har: Det har mig
hjelpt till det jag råkar veta Om det besök, som
kungen gjort i Vreta; Och det förståndet säger mig
också, Att vi en bröllopsgärd betala få. Hvem fins
i Sverge, som ej ger den gerna? En kronprins ha vi
re’n; men se! för ung, Att som en munk gå ogift,
är vår kung. Med glädje spinner minsta torpartärna
Dertill sin totte, då hon höra får, Med hvem det är
som han i brudstol går.»
ffHvem är det då», så begge två mig sporde.
«Det få vi se!» sad’ jag, och slug mig gjorde.
Jag visste det på stund, när kungen for
Att få välsignelsen af hennes mor.
Förut Margreta smög sig bort att gråta;
Ty innan ringen hon af Wasa tog,
Hon Svantes ring utaf sitt finger drog.
Sten Stures son! - dock bör han det förlåta.
En kung är kung: hur kan han korgen få?
Sig sjelf herr Svante skylla bör också,
Ty när man hela fyra år är borta,
Så kommer man i slika fall till korta.
Abdissan, gammal vän till frökens mor,
Som nu i klostret mesta tiden bor,
Från verlden skild, se’n hon har blifvit äldre,
För gossen talte, men hvad hjelpte det
Mot frökens bror och mot hans majestät?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
