Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Dä hela landet låg i blod och gråt? Så, medan marken
rundt omkring var våt, E ann Gideon det underbara
skinnet, Hvarmed han spådde, ensamt ligga torrt. Men
duken glömde jag så nära bort. Det vackra mönstret,
som hvar menska prisar, Ett lejonhufvud med en vase
visar; - Ty hennes nåd är sjelf af Wasas blod -
Den duken borde Gretchen lia med rätta. Hvad skada
att min gubbe ej förstod En kunglig krona öfver
vapnen sätta! Hvem tänkte då att hon blef kungens
brud ? Hur underligt du styr, o gode Gud! När hennes
far ibland de andre blödde, Som lagt sitt hufvud
ner på Stockholms torg, Hvem kan beskrifva enkans
skräck och sorg? Det var Guds nåd, att hon deraf
ej dödde. Och barnen! - Ack! att se hur mamma led,
Utbrast i gråt den minsta till och med. Men sc’n
de uppväxt, brukte jag mig sätta, Med små och stora
kring mig, och berätta En blodig saga från tyrannens
tid. En gång var Svante med, och blef dervid Mer
ond än rörd; och som de stått i fara För C hr is t
er n s bödlar i densamma stund, Steg han, med trots
i ögon och i mund, Stolt för de andra fram att dem
försvara. Främst åt Margreta sitt beskydd han gaf;
Dock endast mera skrämd hon blef deraf. Men hvad som
mest dem rörde, var de tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
