Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Små Kib b ingår nes död, som jag beskref,
Just som från stället det berättadt blef.
Ack, deras arma mor! Jag kände henne.
Ja, Herre Gud! det väfdes af min man
Det samma tyget, som den yngre brödren
Bad bödeln akta, när han såg det rann
Blod på den andres rock, på det af modren
Han ej för fläcken skulle bannor få;
Då bödeln sjelf blef rörd, och ej den späda
Oskyldiga förmåddes till att slå,
Sjelf heldre nöjd att under bilan träda.
Fast jag så ofta det berättat har,
Jag känner tåren svälla i mitt öga.
Så går det i vår verld: olyckan spar
Ej mer än oss de rika och de höga!
Jag mins hvad aning slog Margretas mor,
Då hennes man till kungens kröning for.
Så blef ock Brahe varnad af sin maka.
Ack! af de ädle ingen kom tillbaka.
Ett slagtarhus var Stockholm, fullt af blod!
Också på landet, hvilken ryslig gunga,
Hvad gräslig majstång vid hvar herrgård stod!
Ej skontes mer de gamla än de unga.
Vår kungs föräldrar! Gud! ett sådant par,
Så genom år och dygder vördnadsvärda!
Herr Erik halshöggs och Cecilias da’r
I Danmark slötos, utaf sorg förtärda.
Det grymma ryktet ni törhända hört,
Att på en blaggarn-säck hon sjelf måst sömma,
Och lefvande deri sitt hufvud gömma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
