Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Hvarpå i sjön ön bödel henne fört. Men fast det så
med andra fruar hände, Blef hon i häktet sotdöd af
elände.»
Hon teg för gråt, och alla rörda stå; Men nu den
breda gläds att ordet få.
«Jag sett förnäma hus, ja, de förnämsta,
Kan jag berätta dig, så väl som du.
Jag tjent på Hörningsholm. Der är en fru ,
Som är bland fruar, tror jag mest, den främsta,
Tills vi en drottning hinna åter få.
På visst sätt drottning var ju hon också,
När hennes man Sten Sture styrde riket.
Hon styrde ju ock sjelf, när han var död.
Med svärd i hand tyrannen trots hon böd,
Fast hennes mod blef af de andra sviket;
Och denna sköldmö, vet ni, sitter nu
Och syr och spinner, som en annan fru,
Och ser så mild ut. Dock en vanlig qvinna
Är hon ej lik, fast icke af en karl
I skick och uppsyn hon det minsta har.
Hon liknar -. vänta! - jag skall straxt det finna.»
«En engel, menar du, som ej är han,
Ej heller hon», skrek hastigt väfverskan,
Glad att få komma in uppå det viset.
«Hon är hon visst - bevars! - som fru och mor,
Så qvinligt huld som någon, det jag tror.
Men som en engel stod för paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
