Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Blef frågan örn att leka eller läsa,
Var alltid hon den främsta bland de sina.
Allting så väl hon för de andra tydde,
Och fast ej äldst, de andra henne lydde.
Nog blir hon ock, som styfrnor, huld och god.
Aret ni, prins Erik kommer hit med kungen.
I Wadstena ur fönstret, der han stod,
Han nickade åt mig, den söta ungen!
Blott lian ej ärfvcr modrens sinnelag,
Som missnöjd med vårt land sig sjelf förtärde,
Och kände icke ens sin makes värde.
Jag henne såg i Örebro en dag.
Vi bodde der den tiden; och vårt fenster
Låg just mot slottet nära bron till venster.
En vacker utsigt är från denna bro!
Men märkligast af allt är stadens tempel:
Der ligger Engelbrekt. Med hans exempel
Stod Gustaf fram, om jag skall Olof tro,
Jag menar Petri, och hans bror, de tvenne
Som lärt af Luther. Den Guds mannen! Ja,
Ske Herren tack att vi ock ordet ha,
Och prester som gå på med kraft, som denne,
Vi hörde sist. Han var en munk förut,
Men for till Wittenberg. Den staden känner
Min gubbe väl och har der många vänner.
Med Luther sjelf blef han bekant till slut,
Då han en bordduk åt hans maka väfde,
Prydd med en bibel och på den ett lam
Med segerfana. «Herrans sak går fram,
Öm än all verldens makt mot den sig häfde!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
