Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Om fru Christina, hennes barn och man; Jag, som i
huset var, det göra kan.»
Hon kom ej längre för en plötslig nysning. Den snabba
väfverskan högg i på stund, Som när, på flug-jagt
flygande, en svala Uppsnappar rofvet vid en annans
mund, - Jag törs ej säga: såsom när att tala En
riksdagsman sig anmält för en ann’, Som redan uppstod,
men ej buga hann, Förtjust åt nöjet att sig sjelf få
höra, Hvartill han tror sig tunga fått och Öra.
«Du var på gården, du, men herrskapet
Jag kanske oftare än du har sett,
Och det på Ekeberg. Som St urens maka
Jag såg Christina, då så glad som god
Och underskön på lyckans höjd hon stod,
Och se’n som enka, då hon korn tillbaka
Ifrån sin fångenskap i Köpenhamn,
Af sorger blek och vissnad som en hamn.
Dock snart sig lik, hon söktes än af många.
Hon kunnat till och med en hafsfru bli,
Ifall hon hört på Norbys frieri.
Men pris ske henne, som ej lät sig fånga
Utaf en dansk och en tyrannens man.
Likväl, ehuru sjögast, var ej han
I grymhet lik de andelige tvenne,
Slaghök och Beldenacke. Djefvulen
Helt säkert hade gett dem kallelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
