Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Värst var dock Sigbrit. En gång såg jag henne,
Och trodde att jag såg liin stygges mor.
Men dottern Dyveke var lik en engel,
En fallen engel: ack! mot slika klor,
Hvad kan en lilja på sin sköra stängel?
En sådan konung höfdes sådant hof:
En mångelska der satt på främsta sätet
Och bödlar rundt omkring. Men, Gud ske lof!
Nu är det annat. Ku har majestätet
Af ädla fruar, stolte riddersman
En ring omkring sig, härlig såsom den
På vinterhimmeln: der, då skarpt det fryser,
En mängd små stjernor kring de stora lyser.
Nu bland de mindre måste Kerstin stå,
Den främsta förr, dock än en Gyllen-stjcrna
I folkets ögon. Konungen också
Vill vid sin sida henne visa gerna,
Om nu för sonens skull ej söndring sker.
Ack stackars Svante! icke nog att mista -
Men tyst derom! - Det säger jag dock er,
Att han i tro och heder ej kan brista,
Hvad rykten än om honom flyga må.
En lycka är det för dem begge två,
Att hennes nya man, fast ej en Sture,
Dock brås för ingen del uppå sin far,
Den gamla riksnarrn, kungamakarn Thure.
Han nu i Norge slutat sina da’r
Så ömkligt! Hufvudlös han fanns på gatan.
Det var af Christiern, som är der igen,
Den vackra tacken: han förtjente den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
