Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
«Jag tror du tungan fått af sjelfva satan!»
Skrek jägerskan och lyfte opp sin arm
Med knuten näfve, nära qväfd af harm,
Tills hon fick ljud. «Hvad är det för en röra?
Hvad har den goda, kära frun att göra
Med hufvudlösa liket af hans far,
Då honom sjelf lifs lefvande hon har
Med kropp och hufvud? Hufvudet så härligt,
Som nå’nsin sutit på ett axelpar,
Och kropp så stolt, som nå’nsin fåle bar!
Som englar lefva de, så sällt och kärligt:
De bytte icke - lika godt med hvem –
Kan jag försäkra dig: jag känner dem,
Jag såg i brudstoln honom jemte henne.
Du som så storas på din kunskap, säj!
Hur var hon klädd som brud? Det vet du ej.
En sådan perleskrud och sådant spänne
Men stjernor på, som hon i håret bar,
Du aldrig sett; och sådant dagligt par,
Så stolt och dock så vänligt, som de båda,
Du aldrig skådat, aldrig får du skåda.»
«Hvad!» skrek den andra, «än de höga tu, Soin mötas
här, som vi få se rättnu.»
Flat för sitt misstag teg den andra stilla, Så fick
igen om talet rå den lilla, Och lade ut, hur många
stolta par Hon sett i höga hus. Bland dessa var
Brigitta, äldsta systern till Margreta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
