Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Och Gustaf Stenbock. «Vackrare, än de
I brudstoln voro, får man länge leta,
Dem undantagna, som vi nu få se.
Nå det förstås! De lia en liten redan
Och den med segerlmfva född. Man spår,
Att äfven lion en kunglig krona får.
Hvem ser Guds vägar? Anna kommer sedan,
Den tredje systern. Henne får till fru
Riksrådet Axel Bjelke. Men ännu
Ej fäst af någon är den yngsta, Märtha.
Jag hade mycken lust att se den man,
Som den qvicksilfverperlan nypa kan.
Nog blir han lycklig, ty hon har ett hjerta,
Som guld så godt, fast hon är yr och qvick
Och ej står stilla något ögonblick.
Jag vet åt hvem jag gerna henne unde:
Åt Svante Sture, då ej systern kunde,
Som hon dock ville, honom trogen bli.
Den stackars gossen! det är nu förbi.
Hvem kunde tro det, då man såg dem vara
Ej blott i lek och dans ett gifvet par,
Men ock vid böcker, taflor, hvad det var,
De skulle se och för hvarann förklara.
Och när ur något träd, hvari han klef,
Ett regn af äpplen eller päron blef
Ibland de små, som der sig samlat alla,
Lät han i hennes famn de bästa falla.
Hon stod ock närmast till den gren, han red,
Och ropte: Söta Svante! fall ej ned.
Hon sjelf ur förklät alla äpplen fällde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
