Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
05
Till bondtös, ett tu tre, och springa ner Och s t
Jill a mig i hopen, som på gården I stilla väntan,
som ett kyrkfolk, stod. För att få se den väldige,
som vården Om hela riket bär, så vis som god!»
Vid detta tal Margreta samlat åter De strödda tankar,
och dein stanna låter, Förgätande sig sjelf, blott
vid den bild, Hon drömde sig af Gustaf, längst för
detta, Se’n hon var barn, långt från hans åsyn
skild. Den höga bilden, för att främst den sätta I
hjertats helgedom och tillbe der, Hon skapt af allt
livad stort och ädelt är. Hvad tankar hon än månde
hos sig hvälfva, Stod den på Gustaf alltid öfverst
fram, Och hvilka drag af storhet hon förnam, De i
hans bild försmälte af si^1
Nu brödren trädde in och ropte: «Hvad? Ej klädd
ännu, min fröken, och ej glad, Då konung Gustaf
gör oss denna ära?» «An jag», skrek Märtha; «vill
han ej se mig?» - «Hvad? är det du? Hvad drägt
jag ser dig bära! Du yra flicka! Ah! det var
väl då Dig Henning mente, som iir här med kungen,
Då han mig sporde om den söta ungen Bland fäntorna,
han såg pä gården stå. Nu skynden er att klä’
er begge två.» Franzéns Dikter. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
