Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Den med ett hopp lians kungasjäl förnöjer,
Att hela landet når ett sådant flor,
En gång när split och uppror mer ej störa
Den nya ordning, han åt riket ger.
Och när han Erlands kända namn fick höra.
Han honom bjöd till sig på vägen ner.
«Kom, Axel, äfven du och se hur norden, Fast den
ej täfla kan med vinets land, Ger bröd tillräckligt
under odlarns hand.»
Med sig drog Erland honom vid de orden, Och fortfor
sedan: «Nu är tid, min vän, Att konungsk, som du var,
du blir igen. Se, bland de stora hjeltenamn vi känne,
Hvem mer än Wasa värd en spira var? I hela verlden
nämn mig den, som henne Mer rättvist vann och mera
kraftfull bar.»
«Den som ej makten vill åt Gustaf unna, Deri» -
svarte Axel - «är ej landets vän; Men kungakronan,
hvarför tog han den, Ej nöjd som S t ur ar n e att
allt det kunna, Som till betryggande af riket hör,
Allt det försaka, som blott afund gör? Jag räds han
faller såsom Carl från thronen. Om han behjertat
dennes råd till Sten, Och ej, förförd af tidens
villosken, Den helga grunden rört af religionen:
Han skulle sp art för sig och för sitt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
