Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
All donna skakning, som förnyas ständigt,
Oaktadt styrkan af hans hjeltehand,
Och folket gör så brottsligt som eländigt.»
«Ej utan konung Sverge styras kan»,
Var Erlands svar: «en som är folkets man,
Men herre öfver herrarne derjemte.
Det är ej nog att han beväpnad är,
Han skall ock vara smord. Det svärd, han bär,
Sin helgd af oljan på hans tinning hämte.»
«För Herrans smorda», föll den andre in, «Jag i
min kyrka, mer än du i din, En helig vördnad bär,
och sjelf en frände Af Wasa-ätten, skattar jag
dess blod! Men icke böjes mer än bryts mitt mod,
Som aldrig efter lyckans vind sig vände. Ack! nog af
hofvet har jag pröfvat re’n, Och trifs ej mera i dess
tomma sken.»
Ej öfvertalt!, att fram till kungen
Han satt i skygd af rågens gula bölja:
Der honom ej det skarpa ögat når,
För hvilket Erland nu ined vördnad står.
«En hedersman, i alla skiften trogen, Du ökt mitt rike
ined ett vackert land», Landsfadren säger, skakande
hans hand: «Skönt är att pliten se förbytt mot plogen,
Och höiVitsrnannen föra slottern an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
