Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då stod han än i sina bästa år; Men hastigt
vintern kom och snöbetäckta Så väl hans haka
som lians hufvudhår. Ännu likväl, som då,
i dalkarlskläder Och dalkarlsmål häri döljer
smålandsbon, Och med en härmning af den fria ton, Som
Morakarlen klä’r, till Axel träder: Hvars tankesätt,
som ryktet det beskref, Han tyckte styrkt af honom
sjelf nu blef.
«Nå,» skrek häri, «skall du sitta här allena,
Och ej med dern, som hurra, dig förena?
Den hurrar bäst likväl som hurrar sist!
Men hör en dalkarl, som af ingen list
Och skrymtan vet. Du svär ej Dackens fana.
Förstår jag, ty du går din egen bana.
Den har dock samma mål, och hvad han gör,
Dig såsom oss i Mora fägna bör:
Vi äro alle ens om hufvudsaken.
Väl! att i riket du är kommen nu.
Din frände Thure var en björn; men du,
Lik räfven, ligger tyst och blundar vaken,
Till dess att träda fram din stund du ser.
Men misstyck ej, om jag ett råd dig ger,
Fast jag är bonde blott. Sjelf af de höga,
Du stöder dig på dem och på de män
Af gamla kyrkan, som här finnas än.
Men genom dem allena vinnes föga:
Sök äfven böndreris stöd; och skulle du
Ej vilja, som jag väl mig föreställer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
