Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
«Ur askan och i elden, stackars liten! Hvad han
emellan frestare är sliten! Gud hjelpe honom, att
han står emot, Nu, som i Lubeck, både lock och hot!»
Sad’ köpmansenkan och med henne många.
«Från Lubeck släppt, han for till Småland! Jo!»
Utlät sig Michel, »fast man låtsar tro, Att han
emot sin vilja togs till fånga, Hvem ser ej planen?
På deri tyska strand, Hvad kunde han med blotta
namnet göra? Här har han folkets röst i fadrens land
Och Dackens krigsmakt. Här sig låter höra Som
verklig sak, hvad der var endast ord. Jag räds, häris
hemkomst ända hit blir spord, Ej genom blotta rykten,
hvad det lider, Om ej vår konung, som helt visst han
kan, Mer än häri hittills gjort, sig griper an Och
sjelf emot de djerfva böndren strider.»
aHvi är jag qvinna? eller hvarför har Jag ej den
frihet, fordna sköldrnör hade? Som Svantes vän från
mina späda da’r, Jag ville slåss med er,» Sophia
sade.
((Jag blir er kämpe, mana honom ut,»
Skrek Henning och sin hand på värjan lade.
(fJag vill det,» sade hon, «men ger förut Herr
Michel tillstånd att sitt ord förklara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
