Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
«Mot damer bör en riddare väl vara Så artig,» svarte
lian, «att dem ge rätt. Som edra fingrar plocka
upp så nätt Den nål, er halsduk tappade på bordet,
Så ta’r jag upp igen det fällda ordet.»
Nu på sin klack herr Michel svängde om, Och då han
längre bort i salen kom, Han talte detta, med en
blick på Henning: «Der har vår kung fått åter en
utländning, De förra lik! Besynnerligt ändå, Att
hans förtroende skall alltid så Olyckligt träffa dem,
som honom svika, Och med sitt vunna rof ur landet
vika.»
«Hvad säger smädarn?» ropte husets värd. «Ditt ord ej
Henning hört och bör ej höra. Han är för god att dra’
mot dig sitt svärd, Men vill du, skall hans sak jag,
gubbe, föra. Den tappre Brockenhus är fosterländsk,
Fast ej till härkomst, dock till själ och hjerta. Den
Sverge tjenar såsom han, är svensk. Men osvensk vore
den, som ville svärta En trogen tjenare af kung och
land, För det han föddes på en annan strand.»
^Bevars!» var Michels svar, «skall jag då fäkta
På samma dag med qvinnor och – ursäkta, Det är ert
eget ord - ined gubbar? Ja, Ni tör väl åtti år på
nacken lia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
