Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Och dessa bär ni med en sådan heder.
Som att beröfva er det blef för mig,
Som er, en skam. Med inga riddarseder
Det kunde sämjas. Sjelf f or s var e sig
Den tappre B rocken hus, den svenske Henning
Men intetdera namnet, det jag vet,
Kom ur min mun. Det var i allmänhet
Jag talte om de män, som utan känning
Af landet och dess lagar, seder, språk,
Hit komma utifrån och göra bråk
Och split, som Melen, Höja och de andra.
För öfrigt kungens val jag ej vill klandra,
Ej en gång det af denne von Pyhy.
Så må han heta, det vill säga: Ey!
Hans adelskap är eljest blott en glosa,
Som annat allt, hvaraf han plä’r sig rosa.
En stor förtjenst han dock förvärfvar nu,
Som jag fick höra nyss af herr Trebou:
Han kommer hem med Michaelis-orden,
Som konung Erans gaf Gustaf i den stund,
Han slöt med honom broderligt förbund.
Det ensamt gör vår nya canzler vården
Om rikets högsta värf fullkomligt värd.
Han är vår konungs penna, men hans svärd
Ar denne tappre Brockenhus, den svenske.
När jag besinnar, kunde han och jag,
Som heter Svenske, skylde bli i dag.
Hans anor hittills äro blott utländske,
Men han kan mina allt till Oden få;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
