Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Om fru Christina, om Sten Stures enka. Att till en
sådan lögn hon stigit ned?»
MICHEL.
«Hon vet det bäst, om begge voro hennes. Men lika
godt! Den som för son erkännes, Han är det äfven.
Af hvad ringa hjon Tilläfventyrs han än må anad vara,
Han ärfver gods och titlar, ja, en thron. Hvarpå
exemplen icke äro rara, Ehur’ man höljer öfver dem.
Nå, nå! Bäst är att detta hålles tyst också.»
ERLAND.
«För alltid tystas borde visst din tunga, Men visan
ut likväl du måste sjunga. Du medgaf nyss, att den
var hennes son, Som, hemma död, i fadrens graf blef
buren.»
MICHEL. «Hvad jag har sagt jag icke går ifrån.»
ERLAND.
«Alltså är Svante icke son af Sturen.»
MICHEL.
«Jag hör, du sjunger visan ut, du sjelf. Ej då på
mig din egen slutsats hvalf.»
ERLAND.
«0rimlig som den är, kan denna saga
Ett rykte bli och göra ondt ändå.
Förklara henne, eller återtaga,
Du måste genast. Sade du ej så:
Nils, som i skötet af Christina dödde,
Var hennes son, den åt herr Sten hon födde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
