Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Densamme äkta Nils var lika väl Daljunkarn äfven.
Ar det rim och skäl?»
MICHEL.
«Nils hette han, som blef i Danmark lemnad, Och
att mot Gustaf lyftas opp var ämnad; Men Nils hon
nämde också Svante nu, För att det namnets äldre
rätt förvara Ät den, som äkta var ibland de tu, Med
hvilka hon till Sverge skulle fara. Ty om den rätte
Nils förlorad gick, Hon icke ville att en byting
fick Igenom detta naniii förstfödslorätten. Den
och all rätt, som tillhör Sture-ätten, Var hon
naturligtvis, som moder, mån Att bibehålla för sin
yngre son. Men om det lyckats för den äldre brödren,
Så skulle Svante, i det främlingen Bortskjutits,
fått sitt rätta namn igen. Men till en dubbel harm
och sorg för modren, Den ena dödde och den andra föll,
Och blott den falska Svante hon behöll.»
EllLAND.
«Du är en spindel, så i konst att spinna, Som i
försåtlig list. Dock föga vinna Skall du med
denna oförskämda dikt. Gack ur mitt hus, om du ej
straxt gör bikt, Och som du gjorde nyss, ditt ord
ta’r åter.»
MICHEL. «Vi råkas. - Dock ditt gråskägg jag förlåter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
