Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Men säg mig, för att hålla oss till saken:
Hvad är er mening? Borde kungen gått
Som blindbock, för att ta’ på måfå blott,
Som sist, en drottning och ej få en maka?
Skall han, som måste för oss alla vaka,
Ej ha en hjertkär, vid hvars trogna bröst
Hans trötta hufvud kan få ro och tröst?
Hvad led han ej utaf den förras nycker!
Blott den, som nyttjar skon, vet hvar den trycker;
Och när han köpa vill ett annat par,
Han det försöker innan han det ta’r.
Por öfrigt tror jag ej att ni kan visa
En utländsk drottning som är mer att prisa,
Mer skön och huld: i hela verlden fins
Ej stoltare prinsessa eller prins.»
En allmän rörelse och våldsam trängning Ej medgaf
trätans vidare förlängning. Ty af det tåg, der
koin i danslik takt, Eörridarns häst sig svängde re’n
vid porten. Af riddersman och damer sådan prakt Förr
eller se’n var aldrig sedd på orten. Men då den fram
i folkets åsyn skred,
Som två juveler i en gyllne ked
Urskildes genast Gustaf och Margreta.
Ej efter dem man mer behöfde leta,
An uppå himlen, då dess höga här
Begynner fram i ändlös ordning tåga
En vinterafton, man behöfver fråga,
Hvem af dem Jupiter, hvem Venus är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
