Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Då en af vakten, Ivar hette han, Se’n han blef aflöst,
så begynte orda:
«Fius någon här,, som ej hört talas om
Räntmästaren på lläfsnäs, som dit kom
Med Brahes helsning och berätta skulle,
Hvad som i Stockholm händt vid kröningen!"
En härlig kröning! bloden rann der än
Långs gatan der han for, ifrån den kulle
Af fällda hufvu’n, som på torgot stod.
Han skulle Gustaf och hans syster båda,
Att deras far och hennes makes blod
Följt med de andras, men de fingo skåda
En bild blott, blek och stum: den arme inan
Ej målet mer och ej förståndet fann.
Blott Brahes ring, som han af fingret ryckte
Och gaf åt Eskil, då dess hand han tryckte
Med helsning till sin fru och till de små,
Han räckte fram, som allting lät förstå.
I denna ställning har han sedan varit:
Han lefver blott i tiden som har farit.
Och fast han här fått bröd och boning nu,
Han ofta plä’r till Tärna och de andra
Sin sörjda herres egendomar vandra.
Han tror sig pengar bära upp ännu,
Och far till Stockholm, der han det som hände,
Då han blef vittne till herr Brahes död,
Tror hända nu. Hvad dä hans herre böd,
Det gör han un. Dit honom då han sände
Med en betalning, går han nu och bnr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
