Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och steg i hyddan in med spridda hår
Och ögon ömma på en gång och vilda,
Björninnans lika, då hon återfår
De kära ungar, nyss från henne skilda.
Med afsky slängde hon ifrån sin hand
Ett blodadt, ined en fjäder vingadt bräde,
Och löste eller slet i tu det band,
Som öfver barmen fäste halsens kläde,
Och ryckte upp till sig de vakna små,
Som voro tvillingar: dem begge två
På hvar sitt knä hon för att ammas lade
Och såg på dem så bittert ljuft och sade:
((Ännu er arma mor till begges tröst
Två friska armar har, två fulla bröst;
Men får kung Gustaf här sitt välde åter,
En hand, ett bröst han från mig hugga låter.»
((Hvad säger hon! Har hon förståndet mist?» Utrop
té Svante.
((Ack Guds nåd’s så visst! För mindre grymma ting
det lätt kan hända!» Var hennes svar. «Se hvad på
brädet står, Som våra prester kring om landet sända,
Hvarmed rättnu till nästa by jag går. Jag måste göra
allt, jag sjelf allena, Se’n man min borta blef i
sista strid.»
På brädet Svante såg emellertid,
Och fann en hand, en fot, en qvinnospena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
