Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Bredvid en bila, ritade med blod. Att låta se hvad
öde förestod I hela Småland både inan och qvinna,
Om Gustaf landet skulle återvinna.
<d)et är en skändlig lögn af påvisk list, Som flytt
till Småland att der stämpla sist, Se’n den fördrefs
ur Sverges andra länder.» Vid dessa ord han mellan
sina händer Det olycksdigra brädet sönderbröt, Och
in i spiselns gap dess stycken sköt.
«IIvad gör ni, herre?» Qvinnan skrek med
häpnad. «Grip honom, Djup! han är af kungens
män! Håll honom fast! Jag rår uppå hans svcii. Som
är en gosse blott och obeväpnad.»
Men gossen tog ett vedträd opp förut,
I det hans herre drog sin värja ut
Och sade: «Stillcn er! Jag tillhör landet,
Så väl som kungen; och att ingen ann’
An de, som ledt och tillställt upprorsbandet,
Af kungen straffas, derför är jag man,
Så sannt jag heter Svante Stensson Sture.»
För glad förundran hon ej ordet fann,
Men sade sedan: «Lefde nu min man.
Hur säll kung Svante han sin trohet svuro!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
