Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Sånär de orden Svante låtit falla;
Men rädd att störa den nyss vunna fred,
Han smålog blott ocli bad om mjölk och vatten,
Och örn en bädd till hvila öfver natten.
Fast ej som systern i de högas krets, Var Hedvig
fordom med sin lott tillfreds, En krigsmans in
åka, som var under Sturen En trogen kämpe, och vid
Bogesund Plog till hans bistånd i den olycksstund,
Då han nr striden blödande blef buren. Ej, som han
väntat af kung Gustaf lönt, Och af den motgång,
han beständigt rönt, Allt mer förbittrad, svor han
Dackens fana, Och slöt med blygd sin skönt begynta
bana.
Hans enka, lemnad ined de sina i nöd, Af hvad hon
ägde bäst åt Svante böd, Ej utan hopp att få en
kunglig gåfva, När han på thronen stege upp en
dag. Af hennes enkla bord med välbehag Han njöt,
och lade sig förnöjd att sofva.
Hans stilla sömn, till morgonen förlängd, Förljufva
d blef af sköna bilders mängd. Bland dem till slut
den välbekanta lunden Stod på en bergsspets, och
Margreta der. Med nästa steg i hennes famn lian är;
Men plötsligt bäfvar under honom grunden, Och berget
remnar mellan dem i tu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
