Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Hvar på sin brädd de se hvarann ännu
Och famnen åt hvarann förgäfves räcka.
Men nu försvann hon, och han sjunker ner
I djupa remnan, der han tröstlös ser
Af bergets branta vägg en ändlös sträcka
På begge sidor om den mörka stig;
Ser endast blixt och åska öfver sig,
Och hör beständigt nya genljud skälla
Af klippors dån, som ner från höjden falla.
Väckt af sin skräck, han upp ur bädden står;
Och honom gläder nu, hvad han i går
Ej föreställt sig honom glada skulle,
Att han på Ekeberg ännu ej är,
Och ser i lundens ställe kojan här,
Och i Miargrctas gumman med sin rulle.
Men ej blott drömdt är ämnet för den harm, Han känner
snart att sakna i sin barm M ar gr et a s näsduk
och sitt bref till henne. De voro borta jemte Djup.
Ty denne, Som trodde vigtigt vara hvad han fann Gömdt
invid hjertat af en sådan man, Det till sig smög
ined skrifvelsen derinne, Och Gustafs namn med
fiken fröjd der såg. Fast han ej läsa lärt, dess
tecken låg Ur kungabrefven prägladt i hans minne;
Dem, fast en rad deri han ej förstått, Han ofta
fingrat under knot och spott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
