Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
«Hvad hör jag? Herrn är i mitt hus bestulen!»
Skrek Hedvig, och s ii när hon fällt det fat,
Hon bar till frukost in med högtidsinat
Af ris och russin, sparda sedan julen.
«Er far, herr Sten, som då han en gång for
Igenom Småland, ville se min mor,
Lät sig behaga af en dylik kaka.
Det talar hon så ofta om med gråt.
Och säger, att han fann den bättre smaka
An skådebröden, som kung David åt.
Också kung David hade många öden,
Förrän han kronan på sitt hufvud bar.
O! tänk på mig och mina barn i nöden,
När ni ert rike i besittning ta’r.»
«Den som af Gud fått makten att befalla,»
Var Svantes svar, «vi skola lyda alla,
Med hopp att en gång i Guds rike få
H våren sin del, om på hans väg vi gå.
Farväl! Jag mins dig, H e d v i g l»
Vid det ordet
Han for. se’n han ett guldmynt lagt på bordet, Och
oförtänkt till Skurugata kom. Han stannar häpen, då
dess brädd han hinner, Och blek af ångest, tror sig
drömma om, Då han i berget, längs med vägen finner
En remna, lika bred och djup, som den I drömmen
honom skilde från hans vän. Han steg dit ned och
i hans blod det ryste. Då han der såg, som ur en
afgrund, opp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
