Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
I dessa tankar gick han genom skogen Och kom till
herrgålns sirligt gjorda grind. Der morrade en hund,
som vid cii blind Stod i en täppa. Gumman hade
hunden Till ledare och vakt, och med ett band,
Vid venstra tummen fäst, höll honom bunden, I det hon
trefvande sin högra hand Kring hvitkålsplaiitor, att
dem rensa, förde. Hon reste sig, då murrandet hon
hörde. Men hennes hund, som stinnt på Svante ser, Med
svansen börjar spela mer och mer, Och tar ett skutt
och springer öfver grinden Och fram till Sturen och på
honom opp, Med gnäll af glädje och med hundra hopp,
Och kysser än på handen, än på kinden. Den stackars
gumman, der hon stod och höll Det till ett sådant
språng for korta bandet, Blef framåt ryckt och öfver
kålen föll. Den tiden än var denna växt i landet
Som persikor och drufvor nu så rar. Blott öfver
sina plantor, dem hon skötte För herrskapsbordet,
hon bekymrad var, Ehur’ i sidan hon rätt hårdt sig
stötte. I kapp med hunden Svante häpen lopp, Och log
först s e’n han henne hulpit opp. Nu hon sin hund
med smek begynte banna: «Du skälm! på gamla da’r du
först blir yr? Tror du dig få, för det du heter Styr,
Så hålla styr med gamla blinda Anna? Hans nåd, herr
Svante, nämnde honom så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
