Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Men efter allt hvad jag clerute rönt Af verldens oro,
o! hur ljuft, hur skönt Att här tillbaka i de år mig
drömma, Då jag hos dig fann lifvet blott en lek.»
Emellertid steg flickan fram och skrek: «Nå! se vår
Janne som är klädd i stammet, Med sidenkorder och
barett af sammet. Ser han ej ut, den skalken,
sorn en prins! - Hvad nu? Du känner mig ej mer?
Du mins Ej Siri, som dig gaf ur herrskapsköket Så
mången godbit. Men jag mins det, jag, Och skäms
derför. Fy! att jag var så svag-För sådan bondlurk,
tölpig som det oket, Han körde med! Men nu, se
bara på, Hur han derute lärt sig herrlik stå! Så stel
som du, bär ej din herre nacken! Och det mot mig!
Och detta är den tacken, Du ger mig? Du?»
«Du misstar dig, min vän!» Var S t ur en s svar,
«jag är ej den du menar.»
((Så?» föll hon in, amunsiören är ej den, Som satt med
mig just under dessa grenar, Och sade: «Siri! hvad
det här är skönt! Hvad Svante och Margreta här ha
roligt! Ack! låt oss sitta, såsom de, förtroligt,
T all oskyldighet och spela grönt.» Då klippte vi
ett blad. Du tog den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
