Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Och jag- den andra hälften: här är min; Men jag slår
vad, att du har tappat din. Vi spelte om en handske,
en allena. Sätt opp den andra nu. så blir det par,
När jag båd’ vadet vinner och det gröna. Förstås
ett par från Brabant, nätta, sköna, Ett par likt
dem, som fröken Greta har, Dem henne Svante ifrån
Tyskland sände. Han hade tappat, som han sjelf
bekände. Sitt spel med henne, och på samma tid Den
hand, det hjerta, som var fäst dervid.))
«Hvad säger du oin hennes hand och hjerta?» Skrek
Svante. ((Tala ut, näsvisa snärta! Har hon dig
sändt, hon, som sin tro mig svor Vid detta träd -
ännu den qväll jag for? Margreta! skulle du mig trolös
blifvit!»
((Dig?» ropte flickan med ett bittert hån. ((Dig?
Är du ej en lumpen torparson? Dig skulle fröken
sådant löfte gifvit? Du oförskämde narr! Men har
du väl Förståndet i behåll! Nu ser jag skäl Att
med sin arma lapp herr Svante sände, För sin betjent,
sin hund. Af eget slag-Var så biljett sorn bud.
Om mig det hände, Så näpste jag båd’ hund och herre,
jag!»
((Hur skall jag detta,» tänkte han, »förklara? Hon
måste sjelf ifrån förståndet vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
