Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En efter annan. En för honom beder, En jämrar sig,
en efter vatten går. De flesta blott den bleknade
betrakta Med stilla ömkan. En har mod att sakta
Hans hufvud lyfta, tills han sansning får. Fru Ebba
kominer sjelf och honom räcker, I det han öppnar
ögonen, sin famn. Och då hon nämner Svante Stures
namn, Det nytt uppseende i klostret väcker.
Han stod af rodnad höljd, och när han såg Margretas
mor och började besinna, Hur lycklig nu, med konungen
till måg, Hon efter all sin sorg sig borde finna,
Han höll för synd att störa hennes frid. En verklig
tröst, han känner sjelf dervid, Då han vill tvinga
bort sin djupa smärta Ej ur sin uppsyn blott, men
ur sitt hjerta. Dock när han träder in i Ebbas rum
Och ser på väggen såsom makar ställda Margretas bild
och Wasas, står han stum Och blek igen5 ined mod och
ögon fällda.
Han for, men hvart? Till hofvet borde han;
Men då han ej förmådde vid hvarann
Se deras bilder, huru kan han bära
Att se dem sjelfva! Re’n Alvastra nära,
Han vid dess syn betogs af harm och sorg,
Och vände om och for till Susenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
