Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Ät Hane lofva allt hvad han begär, Som endast rimligt
och rnig värdigt är.»
På ögonblicket sadlas friska hästar,
Och för att kläder byta Brahe går.
Förut i kammarn lilla prinsen står,
Vid hans betjent, som utländskt skurna västar
Och rockar ur hans kappsäck lyfter ut,
Och lägger fram en sammetsdrägt till slut.
På dess brodering gossen fiken tittar,
Och af en fickas guldbesydda rand
Ej blott hans öga lockas, men hans hand.
Han för den in och der en leksak hittar,
Och genom rummen springer till sin far
För att den visa. Ett sigill det var,
Och Svante Stures. Kungen, se’n han nära
Och brydd besett det, letar fram de bref,
Dem man i Svantes namn mot honom skref,
Och med den vaxförsegling, dessa bära,
Jemför sigillet. Hvilken upptäckt! se,
I alla delar lika äro de.
Till Gustaf kallad in att det förklara,
Ej någon kunskap Brahe har derom;
Men då betjenten att förhöras kom,
Han med en bön om nåd begynte svara,
Ty klädningen, hvari sigillet fanns,
Fast gömd i Brahes kappsäck, var ej hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
