Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
«I Kalmar säkert detta misstag hände,
Då begges saker opp och ned vi vände
Att packa in dem. Obegripligt dock.
Att ej mitt öga skilde denna rock,
Som är sä präktig med det gyllne nätet,
Hvad skall jag kalla det, väfdt eller sydt^
Hvarmed det svarta sammetet är prydt!
Den drägten klädde sjelfva majestätet!
Herr Svantes s ven, som lär på rum haft brist
I egen kappsäck, lagt den dit helt visst.
Han borde dock sagt till! Men, nådig herre,
Ehuru illa det än synas vill,
Att med oss följt, hvad icke hör oss till,
Om vi vårt eget mist, dock varit värre.
Herr Svante kan väl få sin rock igen:
Hos bönderna han ej behöfver den,
Ty fast till prins de ville honom göra» -
Härvid en vink att gå, lakejen får, Som tillhört
Wasas hus i tretti år Och nu var sänd att hem herr
Brahe föra. Se’n han var gången, kungen teg och såg,
Med faderssmärta i sin blick, åt bordet, Der bland de
falska bref sigillet låg. En suck i vägen trängde sig
för ordet, Då han till slut sin hemska tystnad bröt:
«Hur kärt sig Svante till mitt hjerta slöt Från späda
åldern, ja, från första stunden Som han mig såg! -
Och jag vid honom bunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
