Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Ej endast af hans namn och härkomst var!
Som egen son jag honom älskat har!
Jag ville tro hans oskuld än så gerna.
Tvetydig blir den mer och mer likväl!
Besynnerlig, ja, underbar med skäl.
Syns mig den ledning af hans olycksstjerua.
Att, som förut i Tyskland af det band,
Der mot mig stämplar, nu på Sverges strand
Han af ett dylikt är tillfångatagen.
Du sade ju att, enligt G er m u n d s ord,
Af Dackens flockar ingen varit spord
Uppå den vägen ända till deri dagen.
En vink att vara der just då tillstads
De fått förut - af honom sjelf, jag räds.»
«Nej!» ropte Brahe, «nej, det låga steget
Han icke tagit, om hans lif det gällt.
Hans tänkesätt är rent och oförstäldt.
Jag svara kan för det, som för mitt eget.
Till det forsat, hvari han fallit har,
En vink från Liibeck säkert gifven var.
Jag kan ej visa hur sigillet blifvit
I Svantes rock, om det är Svantes, gömdt:
Men att han intet af de brefven skrifvit,
Syns af ett streck, som vid hans namn är glömdt,
Ehur’ man eljest väl förstått det härma.
Åt öfra slängen af sitt $ han ger
En dubbel bugt, att, när man noga ser,
Den till ett hjertas bild sig synes närma.
Det var ett tecken, sad’ han, mellan dem -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
