Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Valt detta ställe, att, så lömsk som vred, Om
han ej allt hvad han begär kan vinna, Och blott
af hat till Wasa och hans blod, Mig störta hän?
Dock i hans öfvermod Jag tyckte mig ett drag af heder
finna. Emellertid jag vare på min vakt; Och hur hans
björngestalt sig än må yfva, Jag har ju ben som stå
och armar styfva.))
Då dessa ord han i sitt hjerta sagt, Kom Hane fram
och, se’n han gett tillkänna Att Svante re’n var
fri, han talte så: ((Hvad ej blef lösen, må som lön
vi få. För högt sin båge bör ej Gustaf spänna,
Ej heller vi. Bed honom läsa här Hvad jag för
folket och mig sjelf begär. Bifaller kungen det, jag
i hans händer Vill Dacken först och sedan Småland
ge. Farväl! När hit om fjorton da’r jag länder,
Ett svar på denna skrift jag hoppas se Gömdt i den
springa, denna buske döljer.))
Han for, och Brahe for. Dem begge följer
Utur ett räfhål en försåtlig blick.
Är det en räfs? Nej, Djups, som då han fick
På vägen Hane se, ej känd af denne
För hvita skägget, genast vände om
Och smög sig i hans spår, och då han korn
Så när, att han på klippan såg de tvenne,
Han in i hålet kröp. Nu derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
