Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Som rönt af lifvet både ve och väl.
Men att liou ej den mask i hjertat hyste,
Som sorgen är, då i ett missnöjdt bröst
Den föds af harm oeh saknar himmelsk trösl
Derom hvart drag i hennes saligt fromma
Och milda anlete ett vittne var;
Det sade ock den lilla sköna blomma,
Som satt vid hårets snö på kinden qvar.
En dotter af kung Carl i Magdalena, Tott s enka, lefde
än. Det visste få., Ty få det aktat eller tänkt
derpå. Gömd på sin landtgård för sig sjelf allena,
Hon lefde än, hon, hvilkens make bragt En tredjedel
af riket i sin makt. Dock re’n i lyckans da’r ett
högre syfte Från verldslig storhet hennes hjerta
lyfte. Han dog af harm, då från sin höjd han föl Men
hon sin höghet till sin död behöll, Ty den var egen,
och då hennes stjerna Ännu som klarast stod, hon kände
re’n Att qvalet gömmer sig i praktens sken, Att ärans
gullfrukt har en bitter kärna. Hur mången gång hon
dolde för sin man, Att hennes tår för fosterlandet
rann, Då på dess fall han reste opp sin lycka! Hur
mången gång hon föll för honom ned Och bad förgäfves
för ett folk som led, Led allt hvarmed att plåga
oeh förtrycka Sig väpna kan ett utländskt tyranni,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
