Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
((Ack! spring’ till hans varning. Den isen ej
bär:
Nyss röt der en fradgande sjö. Ve mig! lia u dör,
då en annans jag är.
Jag ville ined honom dö.»
<(Kom, vinter, o korn med din dödande pil!»
lian sade och vandrade af. ’(Blås, nordan., bered
ined din hvirflande il
Mig fjerran från stranden en graf.»
«Jag vill ej, som blomman, hon trampade på,
Eli ömkad i det jag förgår. Xy knopp skall i Maj
den vissnade slå:
Mitt lif har ej mera en vår.»
((Jag lägger mitt hufvud på stelnade sjön, Tills
bruten han sväljer mig ner.
((Q! svep mig, du yrvind, begraf mig i snön, Att
ingen min ofärd ser.»
lian låg der till midnatt, då koin der i traf
En häst och i slädan en mö. ’(Upp, yngling! ej här
får du bädda din graf:
Tillsammans vi lefva och dö.»
Det bär öfver sjön för de tu i galopp,
Men lång är den vådliga fart. Och efter dem ilar en
ridande tropp.
Och hinner de fl v ende- snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
