Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
«Sophia!» tog han åter, «som en vän
Gör mig en tjenst. Du sjelf att den begära
Anledning gaf mig med berättelsen
Om Ingolf. Skaffa mig ett möte än,
Till afsked blott. Eld skall ock mig förtära,
Den eld, som brann hos mig så många är;
Och äfven jag, fast jag ej mera får
Min vän, min maka till mitt hjerta trycka,
Skall bära, då jag dör, en räddad bild.
Lik den han bar, så himmelskt skön och mild.
Dig ingen konungs makt skall från mig rycka,
Och ingen hjeltes höga bragd och dygd,
Dig, som mig följt så långt jag minns tillbaka,
I egnas krets och utom fadrens bygd,
Bild i mitt hjerta af min brud, min maka!
Ej blott en bild - hur ofta råd och tröst
Jag tyckte hviskas mig af hennes röst.
Men hör hvad jag i natt om henne drömde:
Jag tyckte att hon satt, som Wasas brud,
Vid honom på hans thron i kunglig skrud,
Men gret och anletet med händren gömde,
Och vänd från Gustaf höll emot sin arm
Sitt hufvud lutad öfver stolens karm.
Emellertid jag trädde fram och böjde
För konungen mitt knä, och rösten höjde,
E or att lyckönska honom och hans brud.
Hon såg på mig och handen åt mig räckte;
Men den var kall som is. Hon dör, o Gud!
Så ropte jag och med mitt rop mig väckte.
Då koin från rummets hvalf i svaradt ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
