Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Om ej i stiftet, dock uppå sin gård,
Att humla plocka och att hvete sålla.
Ej endast sjelf han höll en noga vård,
Men ock befallte sina prester hålla,
Om kyrkans skrud så väl som kyrkans jord,
Och främst om tionde och prcstebord.
För Öfrigt lefde han på landet stilla
Blott vald, ej invigd, efter Braskens flykt,
Böjd under tidens makt, men djupt betryckt,
Då ban dess nya skick ej kunde gilla.
I hjertat påfvisk, han sig undandrog
Från allt som röjde hvad parti han tog.
Men nu till hofvet första gången buden,
Beslöt han synas der i all den prakt,
Som Hans beviste, då med all sin makt
Han satt ännu i den förgyllda skruden.
Haquini hörde till den gamla ätt,
Som sig till Bjellbo skref: om, och hur nära
Med Birger Jarl i slägt, jag vet ej rätt.
Det vissa är att uppblåst af hans ära,
Och af den höghet som hans söner nått,
Han lät betjena sig af adel blott.
Hans skick och uppsyn mot hans kåpa svuro,
Men klädde honom väl, då lian till häst
Satt mera lik en höfding än en prest,
Åtföljd af tre t ti man, som vapen buro.
Dessutom förde han med sig kamrer
Och kansler, kock och munskänk och barber,
Småsvenner, och en tross med kök, kantiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
