Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.216
Och biskopen, som plä’r i stallet, näst Den
nyttigare lad’gåln, lia sitt nöje, Ät fönstret
bligar ut och lyss, och när Att komma af sig i sin
messning är.
«Får Gustaf veta af den Välska sången, Så har du g
al a t den för sista gängen, Dn gamla narr!» Så
när det ordet föll Från Michel, som det dock för
sig behöll.
Se’n när de stego upp från frukostbordet, Då Ko o s
och Jöns begynt för sig ett tal Om kungens harm af
sina biskopsval, Högg han sig in och tog ifrån dem
ordet.
(fLyft kappan opp på dessa nya män,
Och se, den gamla andan lefver än.
Ännu har kyrkan, fast hon skamlöst plundrats,
Så mycket öfrigt, att hon löna kan
En käck, till strid för henne vuxen man.
I sjelfva "Rom med löje det beundrats,
Att medan Luther predikstolen har,
På biskopsstolen påfven sitter qvar.
Väl har det misslyckats för en och annan
Som måst, med näfvermithra öfver pannan,
Baklänges förda på en resen häst,
Ät Stockholms pöbel ge en kunglig fest -
Så Knut sin bana slöt och Sunnanväder –
Dock luras kungen af så många än.
Laurentius Petri är väl än hans vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
