Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Det tunga lasset. Ni var dä ur riket,
Herr’ Axel, vid det fåniga försök
Att göra Liljehök till kung. En hök
I örnens ställe! Mins jag rätt ert vapen,
Har det en örn vid rosen. Ack! se der
En ros i fönstret: den från södern är;
Hon visar oss den rätta egenskapen
Hos blomstrens drottning. Liljan har den ej
Med all sin täckhet. Nej, min fröken, nej!»
Härvid för Flora han en bugning gjorde, Och af
signoras ögon girigt sporde, Hur af hans infall hon
sig smickrad fann! Men fortfor genast, vänd till
hennes man:
«Kort sagdt! ett misstag skedde ined personen;
Men saken står dock än, som deri har stått, Från
Westergylln till Småland flyttad blott. Herr Axel!
det behöfs en man på thronen Med kraft och insigt,
som derute sport Hvad styrelse ett folk gör sällt
och stort. På Svante Sture bönderna väl skrika; Men
from och vek, är han för ung tillika. Med Sture
och med Wasa af en stam Er ätt i ålder står för
begge fram.»
Otålig, som på glöd, satt vid det talet Den ädle
Ivoos, och att det bryta af, Med hand och hufvud
honom tecken gaf. Förgäfves. Nu då vreden kom
till ej valet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
