Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dyrbar kruka med den första lager, Som fostrats
opp i nordisk mull och dager.
Hon väntade att se hans häpna fröjd. Men hummelst
anger såg han mer förnöjd, Ocli kallt sig vände,
torkande af pannan, Ät bänken, som der stod i
lönnens skygd. Helst satte han i salen dock vid
kannan , Hvarur han redan smakat årets brygd.
«Jag ser, min lager er ej mycket fägnar. Nå väl,
jag vet en hjelte som den egnar. Far han ock vill,
ty värr, i religion, Dock större man ej stigit på
en thron. Utaf hans åsyn blef jag helt betagen, Så
majestätligt skön han satt till häst! Min rara planta
pryda skall hans fest, Jag tror den vuxit endast för
den dagen. Ett vackert barn, till ärans genius klädt,
Skall bära fram den på ett artigt sätt. Men ek
med lagern bör i kransen blandas. Ar det ej sannt,
herr biskop? Ni som lärd Förstår det bättre.
Hvem var mera värd E ii borgarkrans än han?»
«Låt mig få andas,
Min fru! Förlåt, jag är ej van vid lek. Men
allvarsamt att tala, så är ek Ett präktigt timmer;
och dess frukt ger t o d n Ät vissa djur, som det
är vardt att göda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
