Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu vid klostrets syn de stilla sta En stund och
tiga, sedan tala så:
«Ser du, hur klostret herrskar öfver staden,
En bild af tiden! Den är dock förbi:
Nu skall ett kungligt residens här bli.
Emellertid står öfver all den raden
Af stora hus det höga templet der,
Som stod det ensamt: så förnämt det är.»
((Hvad intryck skulle ej dess anblick göra
På pelegrimen!» var Sophias svar,
((Då efter många långa, tunga da’r,
Han först dess torn fick se, dess klockor höra,
Och se’n han hunnit genom skogen gå,
Såg i sitt majestät det hela stå.»
(Jag ville varit, måste jag bekänna,)) Föll Märtha in,
((sjelf pelgrim för att rätt Af denna helgedom det
helga känna. Dock mins jag, när dit in jag hade trädt
Och såg den hög och ljus sig kring mig hvälfva, Jag
kände mig af helig rysning skälfva. Så saligt rörd,
när stunden för mig slår, I evigheten in min ande
går. Men sjelfva klostret! det är för mitt sinne
En riktig skärseld. Redan utanför Det, som ett
fängelse, mig ängslig gör. Och huru mörkt och trångt
är ej derinne! Också har mången nunna nu sitt dok
Franzéns Dikter. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
