Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
I andra ni m emellan lakan qvedo Gulbleka hamnar,
usling-ar, som ledo. Af sina laster, plågor utan
slut, Ej kända liar, ej nämnda ens förut. Jag
flydde dä’n, men möttes af en skara, Der en var
naken, en i kunglig skrud, En skrattade, en gret,
en bad till Gud, Ocli en sig sjelf den högste
trodde vara. Af dårar, med ett ord, en svärm jag
såg: En del i andlig drägt; och bigt och messa,
Ja, det högtidliga lekamens-tåg, Med skändligt
gyckel härmades af dessa. Jag vaknade dervid med
ångestsvett, Och tänkte: Store Gud! hvad jag nu sett,
Skall det fullbordas allt på sina tider? Hvad mest
bedröfligt menskligheten lider Af synd och dårskap,
skall det samlas här Till vandrarns skräck, som fjerÄn
kommen .ji Att se vår helgedom, den vidtberömda, Der
kungar kysst de fromma systrars hand, Och kungabarn,
till höga offer dömda, Sökt frid och frihet från de
gyllne band. Här fann Elisabeth, mot klippan slagen
I lyckans blinda skär, en säker hamn; Och då hon
rycktes ur sin brudgums famn, Och kungakronan blef
från henne tagen, Pion kände sig, som Kristi helga
brud, Mer säll att få en krona utaf Gud. Här den likt
englar stridande Philip p a, Tre kronor lade ner med
segrens krans, F r a n z é n ,s J) \ k ler. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
