Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två vänner byggt dem, som, för redlig vandel
Berömde begge, genom samfält handel
Till lika välstand begge stigit opp,
Och livar sin brud sig valt med samma hopp.
Hos sig till högtids sågo de hvarannan;
Men sntto eljest, hvar på egen köl,
Om s ond ägs qvällen och ur s il f v erkänna u
Drack en den andra till af Brimsvigsöl.
På gatans hvimmel, öfver hopen höjde,
De sågo stolt; och att på egen grund.
Och dock i sällskap, spraka der en stund,
Dem mer än källarns sorl och sol förnöjde.
Olyckligtvis först hustrurna, och se’n,
För qvinnan svage, äfven deras män
Begynte gnabbas. Af de täta strider
Blef oförsonlig fiendskap omsider.
Nu af den närhet, deras vänskap sökt,
Blef deras hat med daglig harm förökt.
Fast på altanen aldrig mer de möttes,
De dock i fönstren på hvarandra stöttes,
Två gumsar lika, som fiencltligt stå
På hvar sin sida om en liten å,
Med fåfängt hot sin breda panna luta,
Ocli framför sig de krökta hornen skjuta.»
«En liflig son var ena linsets hopp, En dotter i
det andra stod i knopp. Hem till hvarann de icke
komma fingo, Men slängde öfver gatan än en boll,
Och än ett päron , och pä skeppen gingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
