Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att se hvarann på mera nära håll.
Det skedde hemligt, se’n de större blifvit:
Med nya ögon sågo de hvarann.
Då hon var femton år och nitton han.
En månskensafton han på gripen klifvit,
Och förr’u hon varna hinner, ined ett språng
Han öfver gatan är, och första gången
I sina armar henne håller fången.
Du kan väl tänka, hur hon, på en gång,
Var blek af dödlig skräck att se hans fara,
Då han i luften for på sådan höjd,
Och att sig känna i detsamma vara
Invid hans hjerta rodnade af fröjd.
Men värre blir, när han skall återvända:
Blott genom fadrens rum går vägen ner.
Att stiga dit hon honom tårögd ber,
Trots allt hvad ledsamt än må henne hända.
Men han det vägrar. Förr’u hon ser sig om,
Tar han en kyss och far den väg han kom.
Det sågs af hennes bror, som med en aning
Om deras kärlek smög sig ut på spaning.
Allena arfving, om hon nunna blef:
Vidtalte han en munk, som derpå dref,
Hittills förgäfves. Nu sitt mål han nådde,
Då han de käras hemlighet förrådde.
Hon sjelf bekände den ined egen mund,
Och blef i klostret skickad samma stund.»
"Men när i Westerås på svenska thronen Den store
Wasa steg ånyo opp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
