Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi; oeh förbannelser af häpna iluckar
På gatan ljödo, oeh med tändren skars;
Ja j flere händer lyfte stenar redan.
Men Tyste viste konungens sigill
i upplyft bref, oeh ropte: «hören till.»
De tego alla, och han läste sedan,
Bland kungaord, Guds ord. «När menniskan
Blef skapad, var hon en i två. Af man
Oeh ([vinna vardt ett kött. Så är Guds vilja.
Hvad Gud förent, skall menniskan ej skilja.»
Med mulna ansigten giek folket bort,
Oeh sporde nunnans bröllop innan kort;
Hvarmed i klostret inånga voro nöjda,
Att följa det exemplet hemligt böjda.
Väl gjorde bispen larm, oeh slöt de tu
l kyrkans bann. Hvar kristen måste nu
"För blotta åsyn af de arma styggas;
Ej med dem åt, ej drack bror eller vän.
Men huru Br a ske n ville bra ska än,
En efterpåfve, måste bannet ryggas.
Sin maka Olof, kristligt vigd, behöll;
Oeh väl uppfödda barn dem begge prisa.
Och bispen flydde, då hans välde föll;
Och hela påfvedömet blef en visa.»
«Tänk,» sade Märtha, «om med samma bref, Som Gustafs
egen hand åt Olof skref, Nu till hans majestät herr
Svante ginge, Och läste deruti: «llvad Gud förent,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
