Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Men på dess yttre dörr man endast ser, Hur erigeln
stiger till Maria ner. Nu såsom han står herrlig
vid den fromma Och räcker i dess hand en himmelsk
blomma, Så stod i fönstret Gustaf, stolt och huld,
Och gaf sin brud jag vet ej hvad af guld. Om det ej
varit synd, jag velat falla På mina knän och dem med
bön åkalla, Som i min enfald jag det gjorde förr,
När jag var barn, vid skåpets helga dörr!»
((Skyddsengiar för vårt land de äro båda,»
Tillade Lars; «ja, äfven hon det är,
Jag vet ej hvad oss hennes ögon båda,
Som gör vår konung oss än mera kär.
Hvad dårskap att en bild af S:t Brigitta,
Som hvarken hörde eller såg, tillbe,
Som mången än, när prester det ej se,
Gör för de bilder qvar i kyrkan sitta.
Om vi ett helgon finge ha ännu,
Så togo vi tillsammans, jag och du,
Vår vackra kungsbrud; eller hur, min flicka?»
»Ja,» svarte hon, «om jag åt henne bar Ett
offer af en frukt, som vore rar, Så skulle hon ju
nådigt åt mig nicka. Hon gjorde det för ingenting i
dag. Brigitta gör det ej, hur mycket jag För henne
niger: hon det aldrig gjorde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
