Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
När dagen, tänd, också hans ögon tände, Han sig
fullkomligt frisk oeli munter kände. Den goda gumman,
som i går förtröt, Att han ej sinakt på hennes goda
gröt, Nu fick den fägnaden att honom fägna. «Vår Herre
nådig var och lät det regna I våras gyllne regn;
så heter regn För’ midsommarn. Gud vare lof för
betet! Också för säden! Allt sorn står i hägn,
Ger frukt i år; fast litet skralt är hvetet.»
Med dessa landtlighetens hjerteord,
Bar hon så fryntligt fram på hvitklädt bord
Af bröd, i morse gräddadt, smör, nyss kärnadt,
Och gås i halfvor, sedan julen spard,
Och mjölk, som grädda stark, en morgonvard,
Som Sturens vandring stärkte dit lian ärnat.
Som pelegrimen, då hans blick till slut
Den helga staden når, vill leta ut
Bland dess moskér och minarér det ena,
För honom dyra stället, dit allena
Hans tankar rigtats med hans steg hvar dag:
Så Svantes ögon nu ibland de gröna,
I tusen grupper och af hundra slag
Eikt vuxna träd, som Ombergs hufvud kröna,
Apostelboken, i hvars skygd hans hopp
Ser mötet redan, ville söka opp.
Dock än förgäfves ha u det visste vara,
Ty trädet ej på denna sida stod:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
