Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
CLAUDIUS.
Ehur’ för detta munk, jag väl kan skatta, Hvad
oersättelig förlust ni gjort. Och se’n jag Luthers
giftermål försport, Jag sjelf begynt en dylik tanke
fatta. Förr från en qvinnas syn var äpplets bild
Oeh ormens aldrig i min tanke skild; Nu ser jag
vid hvar brunn, örn en llebecka Ej skall åt mig
sin vattenkruka räcka. Mig ömmar, med ett ord, ert
hjertas sår; Men jag bekänner att jag ej förstår,
Hvad ni af mötet med Margreta vunne, Om ni dertill en
möjlighet ock funne, Hvarom jag tviflar; eller hur
ni kan, Ni, näst vår konung rikets främste man, Det
med er värdighet och frid förena, Att undan hofvet
smyga här allena Och ej lyckönska kungen och hans
brud, Ej delta’ i hans högtid? Om det hände,
Att någon här er varse blef och kände, Tror ni att
Gustaf ej derom fick bud? Betänk hvad misstanke det
kunde väcka. Småländska jakter, som på Vettern gå,
Atj^lifsförråd så väl som kunskap få, Allt hit sin
djerfva fart begynna sträcka. En sådan nyss sig vist
på denna redd, Med starkt och välbeväpnadt folk
försedd. Tänk om det komme för kung Gustafs öra,
Att samma tid ni varit här fördold! Ni vet, hans
fiender i Småland göra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
