Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Som de i Lubeck. Fast ej list, ej våld
Förmått er bringa uppå deras sida:
Dock för att stärka sitt parti och er
Från Gustaf söndra, de kring landet sprida,
Att ni ert bistånd dem i tysthet ger.
SVANTE.
Ej mer på sorlet af förfhigna rykten, Som med en
vindfläkt komma och ta flykten, An på förtalets i
en blomsterkorg, I kungasal så väl som riddarborg,
Insmygda orm, som kryper fram så sakta Och hugger
lömskt, kan Gustaf Wasa akta. På ormen trampar
han och myggens svärm Kör bort med fläkten af sin
nattrocksärm. Hur jag i Lubeck och nu sist hos Dacken,
Förhållit mig, vet nog hans majestät. Jag drömde väl
ej då, att sådan tacken Af honom blef; men om jag
väntat det, Jag dock ej kunnat från det sinne vika,
Som jag med bloden ärfde af min far Och sög ur
hennes bröst, hvars famn mig bar. Ja, han skall finna
mig härefter, lika Som hittills, värd de ädla S t ur
ar s ätt, Så väl i handling, som i tänkesätt. Långt
från all hämd, jag har ej ens den trösten, Att kunna
hata den min ofärd gjort. Emot min klagan ropar hos
mig rösten Af fosterlandet, jemte allt hvad stort Och
ädelt ligger i det ordet Wasa. Ack! vore jag en
Liibsk, som tändren skär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
